Två veckor…

Två veckor kvar idag, två veckor… som mellan mens och äl, ju (ja, jag är nog skadad, mäter fortfarande tid i i cykeldagar. Undrar om det någonsin kommer att gå över?). Borde jag packa den där bb-väskan?
Jag mår fortfarande bra, även om det känns tungt. Det trycker liksom på neråt i magen, som om det är en tyngd i magen. Vilket det ju är… Och allt går lite sakta. Springer inte efter bussen precis, utan sätter mig och väntar på nästa. Det ska bli väldigt skönt när magen är borta, och bebisen i min famn i stället. Längtar faktiskt efter att få min kropp tillbaka. Jag har gått upp 13 kilo, det känns i ben och fötter. Men jag ska inte klaga, jag är ju i stort sett fri från krämpor. Sänder ofta en tanke till alla som har en tuff graviditet, och känner mig lyckligt lottad.
Jag jobbar ännu, ska fortsätta en vecka till. Gör min sista dag den 5 april, och bebisen kommer ju den 11. Det känns lagom för mig, det skulle bli för långt att bara vara hemma och vänta. Men skönt ändå med några extra dagar ledigt nu i påsk. Den ska firas med familjen, pappa ska hjälpa mig att tapetsera i sovrummet. Nu när jag bor ensam kan jag ju passa på att göra om som jag vill. Jag har fortfarande svårt att fatta att det har blivit så här, jag gråter fortfarande varje dag. Men vet ni, jag tror att det värsta, mörkaste, sorgligaste är över. Jag kommer klara det här, och jag kommer bli lycklig igen. Det bara tar ett tag… Och den största lyckan buffar i min mage precis just nu!