Om mig

Jag är 37 år och lever ett fint liv i Stockholm med min man. För några år sedan hade vi äntligen enats om att det kunde vara dags att skaffa en liten bebis (jag hade velat ett tag, min man behövde få vänja sig vid tanken…). Men det där skaffandet var inte helt enkelt för oss. Efter att ha försökt varje månad, månad in och månad ut, ett utomkvedshavandeskap och ett missfall gjorde vi en fertilitetsutredning, som egentligen inte gav några svar. Vi testade inseminering och stimulerad cykel, och blev uppsatta i kö för IVF. Jag kontaktade vårdgarantikansliet och blev överflyttad till Falun, med en hemortsläkare här. Den 1 augusti 2012 påbörjade jag behandlingen, långa protokollet. Den 6 augusti tog jag ett tidigt gravtest, för säkerhets skull, och fick en chock när det var positivt. Spontangravid! Glädje och nattsvart oro samtidigt. Den här bloggen skulle handla om IVF och förhoppningsvis min kommande graviditet. Nu blir det en gravidblogg i stället, även om jag ännu inte törs andas ut och tänka att det här kommer att gå vägen…
Det här är min ventil, och därför kommer jag att vara anonym.