Lite uppdatering

Jag skriver inte så mycket längre. Till viss del beror det nog på att de här sista veckorna mest är en väntan. En lugn väntan. Bebisen rör sig mycket, och det har en lugnande effekt på mig, såklart. Han har en dygnsrytm, väldigt lugn och stilla på morgonen och förmiddagen, lite mer aktivitet under dagen, för att maxa på kvällen. Han ligger fortfarande högt i magen och är mycket rörlig. Han borde ha sjunkit ner, lagt sig rätt, och kanske till och med börjat fixera sig. Men det har han inte. Det gör inget, han får ligga precis som han vill, så länge han har det bra. 
Det känns tryggt VARJE gång jag känner honom, även mitt i natten. När jag vaknar av att han rör sig kan jag ligga länge och känna att här ligger vi, vakna tillsammans. Ibland gör det riktigt ont när han trycker på mina organ. Inte ens det gör mig något, jag är så glad att han finns. 
Det är fantastiskt på många sätt. Så stort att jag fortfarande nyper mig i armen, det är på riktigt. Han finns, och han kommer snart. Jag vågar ÄNTLIGEN tro på det, även om det är läskigt också. Om det nu inte går bra går jag under. Det är ju den typen av känslor som jag har brottats med hela graviditeten. De finns kvar, men bara i ett litet, bortträngt hörn av min hjärna. Mer och mer känner jag att det här kommer gå bra. 
Bebisens pappa, han som i så många år var min man, har flyttat in i en lägenhet helt nära. Det är fortfarande så fruktansvärt sorgligt, jag kan inte skriva detta utan att gråta. Men det är såhär, jag klarar det och vi kommer lösa det mesta. Men det är en stor sorg, och den tar tid att hantera. 
Jag har också blivit beviljad ett planerat kejsarsnitt. Det är en otrolig lättnad för mig, och jag har känt mig mycket lugnare och stabilare sedan jag fick det beskedet. Bebisens pappa kommer vara med, och jag tror att vi är så förberedda som man kan vara. 
Jag jobbar fortfarande, och ska göra det till den 5april. Sedan kommer vår bebis den 11 april. Å, tänk att den här resan, så fylld av lycka och tårar, börjar gå mot sitt slut.